Djupt.
Ärligt.
En person jag pratade med för några dagar sedan sa att jag kan dö. Detta handlar om ditt liv.
Dessa ord har jag hört förut.
Men jag har aldrig tänkt så.
Jag har aldrig sett allvaret.
Jag vill vara frisk.
Jag vill orka allt jag tidigare gjort.
Jag vill så mycket mera.
Men när en cancer sjuk person upplyser mig om min egen situation och allvaret med den. Så väckte det tankarna till liv.
Jag är inte den som pratar om känslor. Det har jag aldrig gjort.
Jag skriver i sinne när jag behöver ventilera mig. Det känns ändå inte som att någon hör mig eller ser mig.
Detta är ett väldigt personligt inlägg.
Om jag dör...?
Ja vad händer då?
Det finns en personer som jag inte kommer att ha rett ut allt med när jag dör. Men jag kan inte reda ut någonting själv. En stor sorg som kommer att följa med mig. Som tyvär kommer att speglas på mina barn.
Mina barn och min man??
Men varför skriver jag detta. Det är klart att det inte är något fel på mig. Jag har ju fått behandling.
NU SKA JAG VARA FRISK OCH LÄKA.
